Nyhetsarkiv


Visar nyheter 1 - 10 av 29. 
«Nyare 10 Äldre 10»
Nya kursstarter!
Publicerad 17 december 2014

AKTUELLA KURSSTARTER
Publicerad 17 juli 2014

Vårens kurser!
Publicerad 11 februari 2014

Hundägarutbildning 2013
Publicerad 20 mars 2013

Sommarläger i Åre, Lydnad 2013
Publicerad 11 februari 2013

Varför så rädd för känslor?
Publicerad 3 januari 2013

Berika din hunds liv!
Publicerad 4 december 2012

viljan att vinna
Publicerad 25 september 2012


Hundavel, en hobby eller ett ansvar?
Publicerad 11 augusti 2012

Är det fel på hundar som biter?

Publicerad 3 augusti 2016

Upprinnelsen till den här texten kom i samband med att någon av kvällstidningarna rapporterade om ett barn som krupit in i bakluckan till en hund. En känd hund av familjen men inte deras egen, och barnet hade blivit illa bitet i ansiktet. Som vanligt när sådana händelser rapporteras följs de av en hetsig diskussion på sociala medier. Vissa till hundens försvar, andra helt oförstående till att hunden fick leva en dag till efter ett sådant uppträdande! Men vad hände egentligen? Vaktade hunden sitt revir? Hävdade den sin rang mot barnet? Hatar den barn? Avundsjuka? Många gissar och många vet säkert exakt vad den här hunden tänkte eller kände. Men det vet vi inte alls. Bara hunden vet vad den tänkte och kände, men vi kan ha mer eller mindre kvalificerade analyser av situationen.

 

Min tolerans för hundar, eller rättare sagt djur som biter, anses nog av de flesta vara väldigt hög. Det började redan på ridskolan där jag förälskade mig i Kings Grizzly, en svartvit Irländsk valack som bet och sparkade efter varje liten ridskoletjej som försökte gå in i hans spilta. De extra tuffa tjejerna som använde samma teknik som på många andra stökiga hästar, nämligen att slå till eller skrika åt Grizzly, fick sig snabbt en läxa och blev upptryckta i spiltväggen med bakhovar som smällde kring smalbenen. Jag tror till och med att någon fick revbenen knäckta av Grizzly vid något tillfälle. Jag provade som alla andra att ”tuffa till mig” och rya i åt hästen, men insåg ganska snabbt att om jag skulle överleva som skötare så var jag tvungen att närma mig honom på hans villkor. För självklart blev jag skötare åt Grizzly, den huggande och sparkande underbara hästen!

 

Hundar som biter är otäcka. Vi blir rädda, det gör ont, och vi känner oss sårade ända in i själen. Alla gamla föreställningar om hundens som människans bästa vän, och hunden som är lojal, trogen, tillitsfull och alltid ställer upp, raseras direkt. Lassie skulle väl aldrig bita?! Hundar som bits förtjänar inte att leva enligt en del. En uppfödare som hade 40 år av avelsarbete bakom sig meddelade rätt och slätt att en hund som biter ”utan ägarens tillåtelse” är det fel på och man har definitivt misslyckats med ledarskapsbiten. Hundar skall inte bitas, oavsett.

 

Det här resonemanget är exklusivt för hundar. Katter, marsvin, kaniner, undulater och andra sällskapsdjur avlivas inte med omedelbar verkan om de skulle bita sina ägare eller sina plågoandar. För ibland kan jag inte komma från tanken på att vissa människor faktiskt är sina hundars plågoandar och ändå får hundarna inte säga ifrån. Hundar får inte bitas. De ska inte bitas. Det är fel på dem om de bits. Vet inte hur många barn som blivit nafsade och bitna av hästarna på ridskolan. Ingen skriker ”Avliva!!!”, men hade det varit hundar som skulle klappas, borstas, härjas med, skrikas på… då hade det nog varit annorlunda!

 

Varför biter hundar?

Hundar biter av flera olika orsaker. Många lockas att skylla alla typer av problembeteenden på dåligt ledarskap och att hunden ”tar över”, men den typen av fantasiföreställningar lämnar vi hädan och analyserar beteendet djupare istället. Ledarskap, vad det nu är, är bra. Men det löser inte alla problem (eller rättare sagt förklarar alla hundens alla nyanser av känslor och beteenden) och kommer inte allena göra vare sig dig eller din hund lyckligare i vardagen. Ledarskap, att föregå med gott exempel, att vara trygghet, värme och kärlek, att ta ansvar, att utbilda, att förstå sin livskamrat, att anpassa sig så att kompisen mår bra, att ödmjukt respektera och vägleda är förhoppningsvis något vi alla förstått ingår i hundägarskap. Nog om det.

 

Den absolut vanligaste orsaken till att människor blir bitna av hundar är att hunden är rädd eller känner starkt obehag. Den har inte haft möjlighet (eller lärt sig) att gå undan eller få det utrymme den behöver och därför känner den ett behov av att försvara sig. Vissa fruktar för sitt liv, andra har bara stor integritet och vill inte ha närkontakt då det känns obehagligt. Bett som kommer på grund av rädsla och obehag är sällan så hårda. Det kan bli en rispa, ett blåmärke och ofta är det nästan som om hunden ”slår med tänderna” snarare än att bitas ordentligt. När hundägare beskriver bettet är det oftast väldigt traumatiskt och man upplever att hunden bet hårt. Men för att vara ärlig, hade hunden bitit för att skada dig, hade du blivit ordentligt skadad! Hunden har bitit för att komma undan, för att ytterligare förklara att den behöver utrymme och avstånd! Försvinn!

 

Vanligt är att man bestraffar hunden eller blir arg på den när den morrar eller visar tänderna. Morrningen är en varning, en önskan om att öka avståndet och att få det som känns hotfullt att avlägsna sig. När man bestraffar hunden för att den den önskar öka avståndet eller varnar, så tar man egentligen bort det som skulle kunna förebygga bett. Det är som att ta ner brandvarnaren och bli sur när man inte upptäcker branden i tid.

Genom att ge hunden utrymme när den morrar, att se situationen och försöka förstå vad hunden bekymrar sig över, kan man förebygga det som senare skulle kunna bli en farlig situation.

 

När någon av mina hundar morrar, ser jag vad den morrar åt, jag registrerar det och analyserar det. Är det grannen som kliver ur bilen ute på gårdsplanen? Är det ett krypande spädbarn som närmar sig? Katten som är på väg mot matskålen?

 

Nästa fråga jag ställer mig är; Är min hunds obehag i denna situation något som jag bör göra något åt? Är svaret på frågan ja så måste jag lägga upp en plan för att träna hunden och göra den säkrare i situationen.

 

När min malinois morrar när grannen rör sig på sin tomt så kan vi lite skämtsamt säga; -Men sluta nu, vaktpatrullen, grannen har ju gått där hela dagen! Tramsmaja, lägg dig ner. Hunden nöjer sig med detta, ser kanske lite stött ut, men hon är inte rädd och inte vidare berörd av grannen. Hon är trots allt avlad för att vakta och vara synnerligen misstänksam mot folk som beter sig skumt  (klipper gräset, eller solar sig) på sin egen tomt. Vi kan avfärda beteendet då hon inte riskerar att skada någon eller själv känna starkt obehag. Med lite vägledning lär hon sig att det inte är något att bry sig om.

 

Skulle hon däremot morra när vårt spädbarn krypande närmar sig måste jag ju hantera det på ett helt annat sätt. Förr eller senare kommer barnet kunna komma tillräckligt nära för att oroa hunden ordentligt. Morrningen är en varning, kom inte närmare! Men ett litet barn kan ju inte uppfatta detta och löper alltså risk för att bli bitet. Hunden är sjysst, den säger till i förväg om att den inte är trygg med detta lilla monster som kommer krypande. Skulle jag i den här situationen bestraffa hunden, eller bli arg på den för att den morrar minskar sannolikheten för att hunden morrar nästa gång. Bestraffningar syftar till att minska uppkomsten av ett beteende (här är beteendet morrningen) men känslan hunden har kvarstår. Barnet kommer kunna krypa närmare utan att vi uppfattar hundens känslor och kanske blir hunden så trängd att den biter. Många hundägare beskriver den här typen av situationer som ”den bara bet, det kom ingen förvarning”. Men förvarningen kanske aldrig accepterades och togs hänsyn till tidigare.

 

Så, om hunden morrar när mitt barn närmar sig måste jag alltså försöka vända hundens känslor kring barnet. Obehag kan inte bestraffas bort, obehag kan tränas bort. Kan jag få barnet att bli en tillgång, något som framkallar positiva känslor hos hunden? Min dotter fick ge hundarna mat så fort hon kunde hålla i en matskål själv. När hon var bebis fick hon hålla små hundgodisar som hundarna försiktigt tog ur knubbiga bebishänder. Använd fantasi och förnuft, vad skulle din hund uppskatta? Får den vara med och sköta barnet, mysa med er? Finns det på inget vis något som kan få din hund att uppskatta ett barn, då kan vi lära hunden att gå undan. Erbjud hunden en ”flyktväg” och beröm den när den väljer att självmant avvika från platsen. Många hundar lär sig att lägga sig där barn inte kommer åt dem, och är vi ansvarsfulla ledare tillhandahåller vi en sådan plats till en bekymrad hund. Hudar som ligger på sin plats skall alltid vara fredade från klappar och närmanden. Det är att ta ansvar och vara en bra ledare för din hund och ditt barn.

 

Ledarskap i den här situationen är att se till hundens känslor, acceptera och förstå dem och därefter skapa förutsättningar för att hunden skall vara trygg, alternativ hunden skall läras strategier för att inte kunna orsaka skada. Har du en hund som är rädd, måste din uppgift vara att se till att din hund inte hamnar i situationer som den inte klarar av. Inte bestraffa rädsla, det säger sig ju själv att man inte blir mindre rädd av det. Ja, det är jobbigt att äga en rädd hund. Det är jobbigt att äga en stor, rädd hund som dessutom är reaktiv, dvs lever ut sina känslor med mycket ”drama” riktat mot omvärlden. Men, det är den hund du har och ditt ansvar att se till att hund och omgivning kan fungera.

 

Rädslor är ett helt kapitel för sig. Det finns massor att tillägga och förklara kring rädslor, men det gör vi en annan gång!

 

Den näst vanligaste orsaken till bett är resursförsvar. Hunden har något som den vill behålla för sig själv och uppfattar det som om någon skall stjäla det från dem och biter för att försvara sin resurs. Betten är återigen snabba, inte så hårda och syftar till att skrämma bort dig, att få ha sina saker ifred.

Resurser kan vara mat, tuggben, bollar, liggplatser, en person, en hund… Ja, listan kan göras lång eftersom hundar precis som människor kan fästa sig vid olika saker och vilja äga dem alldeles själva.

 

Resursförsvar är besvärligt men helt naturligt. Det är inget fel på hundar som försvarar sina resurser. Det finns i varje liten valp redan från start, annars hade de inte överlevt. Och det har inget med rangordning att göra, alla hundar får försvara sin ägodelar, även valpar och små hundar. Sedan utvecklar vissa raser och vissa individer ett större resursförsvar som kan bli ett problem. Det vill säga att hunden vaktar och bevakar saker och riktar bett mot dem som närmar sig eller försöker ta saker ifrån dem.

 

Regel nummer ett: Försök inte ta saker från okända hundar. Gå inte nära hundar som helt uppenbart har ett föremål eller mat. Eller som ligger i sin bil eller på sin plats. Hunden har alltid företräde. Du är människa och smartare, undvik hunden. Regel nummer två: Har du en hund med resursförsvar som du upplever är ett problem, sök hjälp med träningen av en duktig hundtränare som kan få er relation att bli bättre. När hunden litar på dig minskar ofta resursförsvaret. Resursförsvar dyker också ofta upp hos hundar som har mycket arbetslust men för lite att göra. De som upplever att de har stora problem med hunden som vaktar föremål och mat, är de som har tränat till exempel byteshandel flitigt eller konsekvent tagit mat och tuggben av hunden för att ”träna”. Ofta blir träningen istället en övning i hur mycket hunden måste ta i för att få behålla grejorna. Regel nummer tre: Har du inget problem, träna inte. Många skapar sig ett problem genom att försöka träna på att ta saker från hunden.

 

Den tredje orsaken till bett på människa är jakt. Hundar som biter helt utan förvarning och med hög intensitet utan föregående morrningar, skall eller varningar. En hund som jagar är tyst, målinriktad och biter hårt. De biter för att döda och skada allvarligt.

Ofta är det tex cyklister eller löpare som får uppleva en hund som kommer från ingenstans och hugger tag i byxben eller rent av ben… Det är ingen aggressivitet i det här beteendet, alltså inget ”drama” och ljud. Aggressivitet är till för att skrämma bort och det är ju inte vad en jagande hund önskar… Därför är den jagande hunden tyst och bestämd. Jaktbeteendet är för att skaffa föda och är ett ursprungligt beteeende som sitter som en reflex hos hunden. Tyvärr kan små barn med fladdrande armar och kläder trigga igång ett jaktbeteende hos hund. Har man en hund med stor jaktlust (inte bara våra jakthundar, utan även andra raser så som terriers, vallhundar, vakthundar och polarhundar) måste man se till att vänja hunden vid företeelser som cyklister, löpare och springande barn. När de lär sig att se skillnad på folk och potentiella byten minskar risken för att jakten triggas. Men koppel är ju att föredra då ingen önskar ha en jagande hund i hasorna. Din roll som ansvarsfull ledare är alltså att förstå att du har en hund som lätt går in i ”jakt-modus” och därmed förhindrar att den kan utöva beteendet. Med koppel och med träning. Och med att se till att din hund är ordentligt sysselsatt med saker som får den mentalt och fysiskt tillfredställd.  Hundar som har för lite att göra löper större risk för att aktivera sina medärvda egenskaper vid sämre valda tillfällen.

 

Bett orsakade av jakt är ofta allvarliga och orsakar stor skada. Ser man till syftet med bettet är ju detta rätt solklart. Bett orsakade av rädsla är till för att skrämma bort, bett med syfte att döda ett byte är det mer kraft i.

 

En fjärde och ganska vanlig orsak är faktiskt att hunden har ont. Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att en hund förändrar sitt beteende och önskar ökat avstånd och mindre fysisk kontakt. Så har din hund aldrig uppvisat ett liknande beteende förut, så finns anledning att göra en veterinärundersökning eller uppsöka en naprapat eller fysioterapeut.

 

Här får du några exempel på när hund bitit människa. Några har faktiskt hänt, några är påhittade. Vilken orsak hade bettet? Kan man förebygga att det uppstår igen med olika träningsmetoder? Eller skall vi bara anse oss vara dåliga ledare och omplacera hunden?

 

1.     Hunden ligger i bakluckan på bilen. En man närmar sig långsamt och tittar välvilligt på hunden. Hunden morrar dovt men mannen går närmare och sträcker till slut fram handen för att klappa hunden på huvudet för att lugna den, han vill inte att hunden skall vara rädd för honom. Hunden biter mannen snabbt i handen, det blir några hål, blåmärken och gör väldigt ont.

2.     En flicka är ute och rider på sin häst. Plötsligt kommer tre stora polarhundar farande efter hästen. Hästen blir rädd och flyr och efter några hundra meter ramlar flickan av. Hundarna kastar sig över henne och biter henne allvarligt i huvudet, armarna och kring bålen. Flickan blir allvarligt skadad.

3.     Hunden ligger under soffbordet. Tidigare på dagen har den fått ett tuggben som den inte ätit upp utan ligger med mellan framtassarna och myser med. Din granne är på besök och ni sätter er för att fika i soffan. Grannen böjer sig ner för att stryka din hund över ryggen då hunden gläfser till och hugger efter grannens hand. Det går inte hål men blir några rispor och ett blåmärke.

4.     Din hund står nedanför soffan och vill komma upp. Den hoppar inte själv den här gången fast du upprepade gånger ber den att göra det. Till slut böjer du dig ner lite surt och skall plocka upp hunden. När du lyfter den gläfser den till och biter dig i handen. Du blir sårad och chockad och det gör ont i handen men blöder inte.

5.     Du är ute och drar din 4-åring i pulka. Från ingenstans kommer en schäfer som hugger tag i barnets overall och skakar barnet våldsamt. Barnet blir mycket rädd och du skriker i full panik. Hunden släpper barnet och springer iväg. Ingen ägare syns till.

 

En gång ingen gång – två gånger it´s a biter!

 

En hund som biter vid ett enstaka tillfälle hade förmodligen en väldigt god anledning till sitt beteende vid det tillfället. Det gäller för oss som ledare att koppla ihop situationen med hundens beteende och förstå varför det uppstod. Hur skall vi se till att det inte händer igen?

 

Var händelsen exceptionellt olycklig och det är väldigt liten risk att din hund hamnar i en liknande situation igen, så behöver man inte oroa sig. Man vet att hunden kan bitas om den blir tillräckligt pressad. Men det kan de flesta hundar, ja alla hundar, vågar jag påstå.

 

Om hunden biter igen, vid liknande situationer, kan man misstänka att hunden lärt sig ett beteende som lönat sig. Det lönsamma är i det här fallet att den sluppit obehag, att den kommit ur situationen. Risken är här att hunden lär sig en strategi för att undvika uppkomsten av obehagliga situationer, inte obehaget eller rädslan i sig. Bättre att förekomma än att förekommas så att säga. Det är är inte ett trevligt beteende för vare sig hunden eller dess omgivning och bör brytas. Det finns olika sätt att bryta beteendet varav det ena faktiskt kan vara att fortsätta att utsätta hunden för obehaget trots att den biter, tills den inser att bett inte kommer få den att ”slippa undan”. Det etiska i denna metod kan ifrågasättas och man bör ta hänsyn till om hunden faktiskt är riktigt rädd eller bara agerar av vana och inlärt beteende. Det gör ju dessutom rätt ont på tränaren om man inte använder munkorg. Den metod som är mer etisk och som fungerar på alla hundar är att lära in ett annat beteende som leder till att undkomma obehaget. Vi har tidigare hänvisat till att lära hunden en ”flyktväg”, att gå undan, eller så kan man lära hunden ett annat beteende som är oförenligt med att bitas. Gärna genom att belöna att hunden väljer annat än att bita. Ta hjälp av någon kunnig för att få en träningsplan och tankar kring lämpliga beteenden att ersätta bitandet med. Här tar man så klart hänsyn till bakomliggande orsak och hittar en plan som passar för individ och situation.

 

Det viktigaste att ha i åtanke är ändå att se till att hunden aldrig behöver, känner sig tvingad, eller lockas att bita. Oavsett orsak. Det är vår uppgift som ledare att lära känna vår hunds känslor och beteenden och förebygga och träna rätt saker. Genom ignorans, att felaktigt tolka hundens beteenden och genom att bemöta alla typer av bett med samma träning (eller frånvaro av träning) blir en bitande hund icke funktionell i samhället och familjen.

 

Det går absolut att leva med, träna och älska en hund som biter. (De flesta hundar är kapabla till det, om man pressar dem tillräckligt) Om man håller en neutral inställning till hunden som det djur det är och accepterar att djuret har egenskaper som vilka andra arter som helst i vår fauna, så blir det lättare. Den dagen hundar inte har kvar sina instinkter, känslor och reaktioner är hundar inte hundar längre. Vill du ha en Lassie, måste du köpa den i en leksaksaffär.

 

Så, kunskap är som vanligt lösningen på många problem. Och många problem behöver inte ens vara problem med rätt kunskap. Och som vanligt är rädsla för det man inte förstår det som skapar problem och kommer göra dig osäker på din hund. Tyvärr avlivas många hundar på grund av bett som säkert hade gått att undvika alltför enkelt. Ledsamt men sant.

 

Jag själv ser fördelar med hundar som faktiskt står upp för sig själva! De hundar jag gillar är hundar som står på egna tassar, som har stort självförtroende och en massa jäklar anamma. En av mina tävlingshundar har extremt stor integritet och tål inte viss hantering. Han biter ifrån, minst sagt. Men det bekymrar mig inte. Jag tar det inte personligt. Varför skall vi göra det han inte vill om jag kan få samma resultat på ett annat sätt? Har jag bara rätt belöningar kommer han göra allt jag ber honom om. Vi har ju ett fullt fungerande liv ändå. Han funkar i mitt liv, och jag i hans. Ömsesidig respekt. Däremot ser jag till att ingen annan hamnar i vägen för hans åsikter, det är mitt jobb som människa och ledare att se till att det funkar.