Nyhetsarkiv


Visar nyheter 1 - 10 av 29. 
«Nyare 10 Äldre 10»
Nya kursstarter!
Publicerad 17 december 2014

AKTUELLA KURSSTARTER
Publicerad 17 juli 2014

Vårens kurser!
Publicerad 11 februari 2014

Hundägarutbildning 2013
Publicerad 20 mars 2013

Sommarläger i Åre, Lydnad 2013
Publicerad 11 februari 2013

Varför så rädd för känslor?
Publicerad 3 januari 2013

Berika din hunds liv!
Publicerad 4 december 2012

viljan att vinna
Publicerad 25 september 2012


Hundavel, en hobby eller ett ansvar?
Publicerad 11 augusti 2012

Ny instruktör och medarbetare!

Publicerad 11 februari 2014

Caroline med känsla för hund!
Vi är så glada att hälsa Caroline Larsson välkommen som ny instruktör på K9 ability!
Caroline är utbildad terapihundsförare och jobbar tillsammans med Drutten som terapihundsekipage inom kommun och landsting. Hon driver dessutom ett projekt som ska kunna bidra till ...

Läs mer

Är det fel på hundar som biter?

Publicerad 3 augusti 2016

96 Normal 0 21 false false false SV X-NONE X-NONE ...

Läs mer

Är det fel på hundar som biter?

Publicerad 3 augusti 2016

Upprinnelsen till den här texten kom i samband med att någonav kvällstidningarna rapporterade om ett barn som krupit in i bakluckan till enhund. En känd hund av familjen men inte deras egen, och barnet hade blivit illabitet i ansiktet. Som vanligt när sådana händelser rapporteras följs de av enhetsig diskussion på sociala medier. Vissa till hundens försvar, andra heltoförstående till att hunden fick leva en dag till efter ett sådant uppträdande!Men vad hände egentligen? Vaktade hunden sitt revir? Hävdade den sin rang motbarnet? Hatar den barn? Avundsjuka? Många gissar och många vet säkert exakt vadden här hunden tänkte eller kände. Men det vet vi inte alls. Bara hunden vetvad den tänkte och kände, men vi kan ha mer eller mindre kvalificerade analyserav situationen.

 

Min tolerans för hundar, eller rättare sagt djur som biter,anses nog av de flesta vara väldigt hög. Det började redan på ridskolan där jagförälskade mig i Kings Grizzly, en svartvit Irländsk valack som bet ochsparkade efter varje liten ridskoletjej som försökte gå in i hans spilta. Deextra tuffa tjejerna som använde samma teknik som på många andra stökigahästar, nämligen att slå till eller skrika åt Grizzly, fick sig snabbt en läxaoch blev upptryckta i spiltväggen med bakhovar som smällde kring smalbenen. Jagtror till och med att någon fick revbenen knäckta av Grizzly vid någottillfälle. Jag provade som alla andra att ”tuffa till mig” och rya i åt hästen,men insåg ganska snabbt att om jag skulle överleva som skötare så var jagtvungen att närma mig honom på hans villkor. För självklart blev jag skötare åtGrizzly, den huggande och sparkande underbara hästen!

 

Hundar som biter är otäcka. Vi blir rädda, det gör ont, ochvi känner oss sårade ända in i själen. Alla gamla föreställningar om hundenssom människans bästa vän, och hunden som är lojal, trogen, tillitsfull ochalltid ställer upp, raseras direkt. Lassie skulle väl aldrig bita?! Hundar sombits förtjänar inte att leva enligt en del. En uppfödare som hade 40 år avavelsarbete bakom sig meddelade rätt och slätt att en hund som biter ”utanägarens tillåtelse” är det fel på och man har definitivt misslyckats medledarskapsbiten. Hundar skall inte bitas, oavsett.

 

Det här resonemanget är exklusivt för hundar. Katter,marsvin, kaniner, undulater och andra sällskapsdjur avlivas inte med omedelbarverkan om de skulle bita sina ägare eller sina plågoandar. För ibland kan jaginte komma från tanken på att vissa människor faktiskt är sina hundarsplågoandar och ändå får hundarna inte säga ifrån. Hundar får inte bitas. De skainte bitas. Det är fel på dem om de bits. Vet inte hur många barn som blivitnafsade och bitna av hästarna på ridskolan. Ingen skriker ”Avliva!!!”, men hadedet varit hundar som skulle klappas, borstas, härjas med, skrikas på… då hadedet nog varit annorlunda!

 

Varför biter hundar?

Hundar biter av flera olika orsaker. Många lockas att skyllaalla typer av problembeteenden på dåligt ledarskap och att hunden ”tar över”,men den typen av fantasiföreställningar lämnar vi hädan och analyserarbeteendet djupare istället. Ledarskap, vad det nu är, är bra. Men det löserinte alla problem (eller rättare sagt förklarar alla hundens alla nyanser avkänslor och beteenden) och kommer inte allena göra vare sig dig eller din hundlyckligare i vardagen. Ledarskap, att föregå med gott exempel, att varatrygghet, värme och kärlek, att ta ansvar, att utbilda, att förstå sinlivskamrat, att anpassa sig så att kompisen mår bra, att ödmjukt respektera ochvägleda är förhoppningsvis något vi alla förstått ingår i hundägarskap. Nog omdet.

 

Den absolut vanligaste orsaken till att människor blir bitnaav hundar är att hunden är rädd eller känner starkt obehag. Den har inte haftmöjlighet (eller lärt sig) att gå undan eller få det utrymme den behöver ochdärför känner den ett behov av att försvara sig. Vissa fruktar för sitt liv,andra har bara stor integritet och vill inte ha närkontakt då det kännsobehagligt. Bett som kommer på grund av rädsla och obehag är sällan så hårda.Det kan bli en rispa, ett blåmärke och ofta är det nästan som om hunden ”slårmed tänderna” snarare än att bitas ordentligt. När hundägare beskriver bettetär det oftast väldigt traumatiskt och man upplever att hunden bet hårt. Men föratt vara ärlig, hade hunden bitit för att skada dig, hade du blivit ordentligtskadad! Hunden har bitit för att komma undan, för att ytterligare förklara attden behöver utrymme och avstånd! Försvinn!

 

Vanligt är att man bestraffar hunden eller blir arg på dennär den morrar eller visar tänderna. Morrningen är en varning, en önskan om attöka avståndet och att få det som känns hotfullt att avlägsna sig. När manbestraffar hunden för att den den önskar öka avståndet eller varnar, så tar manegentligen bort det som skulle kunna förebygga bett. Det är som att ta ner brandvarnarenoch bli sur när man inte upptäcker branden i tid.

Genom att ge hunden utrymme när den morrar, att sesituationen och försöka förstå vad hunden bekymrar sig över, kan man förebyggadet som senare skulle kunna bli en farlig situation.

 

När någon av mina hundar morrar, ser jag vad den morrar åt,jag registrerar det och analyserar det. Är det grannen som kliver ur bilen utepå gårdsplanen? Är det ett krypande spädbarn som närmar sig? Katten som är påväg mot matskålen?

 

Nästa fråga jag ställer mig är; Är min hunds obehag i dennasituation något som jag bör göra något åt? Är svaret på frågan ja så måste jaglägga upp en plan för att träna hunden och göra den säkrare i situationen.

 

När min malinois morrar när grannen rör sig på sin tomt såkan vi lite skämtsamt säga; -Men sluta nu, vaktpatrullen, grannen har ju gåttdär hela dagen! Tramsmaja, lägg dig ner. Hunden nöjer sig med detta, ser kanskelite stött ut, men hon är inte rädd och inte vidare berörd av grannen. Hon ärtrots allt avlad för att vakta och vara synnerligen misstänksam mot folk sombeter sig skumt  (klipper gräset, ellersolar sig) på sin egen tomt. Vi kan avfärda beteendet då hon inte riskerar attskada någon eller själv känna starkt obehag. Med lite vägledning lär hon sigatt det inte är något att bry sig om.

 

Skulle hon däremot morra när vårt spädbarn krypande närmarsig måste jag ju hantera det på ett helt annat sätt. Förr eller senare kommerbarnet kunna komma tillräckligt nära för att oroa hunden ordentligt. Morrningenär en varning, kom inte närmare! Men ett litet barn kan ju inte uppfatta dettaoch löper alltså risk för att bli bitet. Hunden är sjysst, den säger till iförväg om att den inte är trygg med detta lilla monster som kommer krypande.Skulle jag i den här situationen bestraffa hunden, eller bli arg på den för attden morrar minskar sannolikheten för att hunden morrar nästa gång.Bestraffningar syftar till att minska uppkomsten av ett beteende (här ärbeteendet morrningen) men känslan hunden har kvarstår. Barnet kommer kunnakrypa närmare utan att vi uppfattar hundens känslor och kanske blir hunden såträngd att den biter. Många hundägare beskriver den här typen av situationersom ”den bara bet, det kom ingen förvarning”. Men förvarningen kanske aldrigaccepterades och togs hänsyn till tidigare.

 

Så, om hunden morrar när mitt barn närmar sig måste jagalltså försöka vända hundens känslor kring barnet. Obehag kan inte bestraffasbort, obehag kan tränas bort. Kan jag få barnet att bli en tillgång, något somframkallar positiva känslor hos hunden? Min dotter fick ge hundarna mat så forthon kunde hålla i en matskål själv. När hon var bebis fick hon hålla småhundgodisar som hundarna försiktigt tog ur knubbiga bebishänder. Använd fantasioch förnuft, vad skulle din hund uppskatta? Får den vara med och sköta barnet,mysa med er? Finns det på inget vis något som kan få din hund att uppskatta ettbarn, då kan vi lära hunden att gå undan. Erbjud hunden en ”flyktväg” och berömden när den väljer att självmant avvika från platsen. Många hundar lär sig attlägga sig där barn inte kommer åt dem, och är vi ansvarsfulla ledaretillhandahåller vi en sådan plats till en bekymrad hund. Hudar som ligger påsin plats skall alltid vara fredade från klappar och närmanden. Det är att taansvar och vara en bra ledare för din hund och ditt barn.

 

Ledarskap i den här situationen är att se till hundenskänslor, acceptera och förstå dem och därefter skapa förutsättningar för atthunden skall vara trygg, alternativ hunden skall läras strategier för att intekunna orsaka skada. Har du en hund som är rädd, måste din uppgift vara att setill att din hund inte hamnar i situationer som den inte klarar av. Intebestraffa rädsla, det säger sig ju själv att man inte blir mindre rädd av det. Ja,det är jobbigt att äga en rädd hund. Det är jobbigt att äga en stor, rädd hundsom dessutom är reaktiv, dvs lever ut sina känslor med mycket ”drama” riktatmot omvärlden. Men, det är den hund du har och ditt ansvar att se till att hundoch omgivning kan fungera.

 

Rädslor är ett helt kapitel för sig. Det finns massor atttillägga och förklara kring rädslor, men det gör vi en annan gång!

 

Den näst vanligaste orsaken till bett är resursförsvar. Hundenhar något som den vill behålla för sig själv och uppfattar det som om någonskall stjäla det från dem och biter för att försvara sin resurs. Betten äråterigen snabba, inte så hårda och syftar till att skrämma bort dig, att få hasina saker ifred.

Resurser kan vara mat, tuggben, bollar, liggplatser, enperson, en hund… Ja, listan kan göras lång eftersom hundar precis som människorkan fästa sig vid olika saker och vilja äga dem alldeles själva.

 

Resursförsvar är besvärligt men helt naturligt. Det är ingetfel på hundar som försvarar sina resurser. Det finns i varje liten valp redanfrån start, annars hade de inte överlevt. Och det har inget med rangordning attgöra, alla hundar får försvara sin ägodelar, även valpar och små hundar. Sedanutvecklar vissa raser och vissa individer ett större resursförsvar som kan bliett problem. Det vill säga att hunden vaktar och bevakar saker och riktar bettmot dem som närmar sig eller försöker ta saker ifrån dem.

 

Regel nummer ett:Försök inte ta saker från okända hundar. Gå inte nära hundar som helt uppenbarthar ett föremål eller mat. Eller som ligger i sin bil eller på sin plats. Hundenhar alltid företräde. Du är människa och smartare, undvik hunden. Regel nummer två: Har du en hund medresursförsvar som du upplever är ett problem, sök hjälp med träningen av enduktig hundtränare som kan få er relation att bli bättre. När hunden litar pådig minskar ofta resursförsvaret. Resursförsvar dyker också ofta upp hos hundarsom har mycket arbetslust men för lite att göra. De som upplever att de harstora problem med hunden som vaktar föremål och mat, är de som har tränat tillexempel byteshandel flitigt eller konsekvent tagit mat och tuggben av hundenför att ”träna”. Ofta blir träningen istället en övning i hur mycket hundenmåste ta i för att få behålla grejorna. Regelnummer tre: Har du inget problem, träna inte. Många skapar sig ett problemgenom att försöka träna på att ta saker från hunden.

 

Den tredje orsaken till bett på människa är jakt. Hundar sombiter helt utan förvarning och med hög intensitet utan föregående morrningar,skall eller varningar. En hund som jagar är tyst, målinriktad och biter hårt. Debiter för att döda och skada allvarligt.

Ofta är det tex cyklister eller löpare som får uppleva enhund som kommer från ingenstans och hugger tag i byxben eller rent av ben… Detär ingen aggressivitet i det här beteendet, alltså inget ”drama” och ljud. Aggressivitetär till för att skrämma bort och det är ju inte vad en jagande hund önskar…Därför är den jagande hunden tyst och bestämd. Jaktbeteendet är för att skaffaföda och är ett ursprungligt beteeende som sitter som en reflex hos hunden.Tyvärr kan små barn med fladdrande armar och kläder trigga igång ettjaktbeteende hos hund. Har man en hund med stor jaktlust (inte bara vårajakthundar, utan även andra raser så som terriers, vallhundar, vakthundar ochpolarhundar) måste man se till att vänja hunden vid företeelser som cyklister,löpare och springande barn. När de lär sig att se skillnad på folk ochpotentiella byten minskar risken för att jakten triggas. Men koppel är ju attföredra då ingen önskar ha en jagande hund i hasorna. Din roll som ansvarsfullledare är alltså att förstå att du har en hund som lätt går in i ”jakt-modus”och därmed förhindrar att den kan utöva beteendet. Med koppel och med träning.Och med att se till att din hund är ordentligt sysselsatt med saker som får denmentalt och fysiskt tillfredställd. Hundar som har för lite att göra löper större risk för att aktivera sinamedärvda egenskaper vid sämre valda tillfällen.

 

Bett orsakade av jakt är ofta allvarliga och orsakar storskada. Ser man till syftet med bettet är ju detta rätt solklart. Bett orsakadeav rädsla är till för att skrämma bort, bett med syfte att döda ett byte är detmer kraft i.

 

En fjärde och ganska vanlig orsak är faktiskt att hunden haront. Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att en hund förändrar sittbeteende och önskar ökat avstånd och mindre fysisk kontakt. Så har din hundaldrig uppvisat ett liknande beteende förut, så finns anledning att göra enveterinärundersökning eller uppsöka en naprapat eller fysioterapeut.

 

Här får du några exempel på när hund bitit människa. Någrahar faktiskt hänt, några är påhittade. Vilken orsak hade bettet? Kan manförebygga att det uppstår igen med olika träningsmetoder? Eller skall vi baraanse oss vara dåliga ledare och omplacera hunden?

 

1.    Hunden ligger i bakluckan på bilen. En mannärmar sig långsamt och tittar välvilligt på hunden. Hunden morrar dovt menmannen går närmare och sträcker till slut fram handen för att klappa hunden påhuvudet för att lugna den, han vill inte att hunden skall vara rädd för honom.Hunden biter mannen snabbt i handen, det blir några hål, blåmärken och görväldigt ont.

2.    En flicka är ute och rider på sin häst.Plötsligt kommer tre stora polarhundar farande efter hästen. Hästen blir räddoch flyr och efter några hundra meter ramlar flickan av. Hundarna kastar sigöver henne och biter henne allvarligt i huvudet, armarna och kring bålen.Flickan blir allvarligt skadad.

3.    Hunden ligger under soffbordet. Tidigare pådagen har den fått ett tuggben som den inte ätit upp utan ligger med mellanframtassarna och myser med. Din granne är på besök och ni sätter er för attfika i soffan. Grannen böjer sig ner för att stryka din hund över ryggen dåhunden gläfser till och hugger efter grannens hand. Det går inte hål men blirnågra rispor och ett blåmärke.

4.    Din hund står nedanför soffan och vill kommaupp. Den hoppar inte själv den här gången fast du upprepade gånger ber den attgöra det. Till slut böjer du dig ner lite surt och skall plocka upp hunden. Närdu lyfter den gläfser den till och biter dig i handen. Du blir sårad ochchockad och det gör ont i handen men blöder inte.

5.    Du är ute och drar din 4-åring i pulka. Fråningenstans kommer en schäfer som hugger tag i barnets overall och skakar barnetvåldsamt. Barnet blir mycket rädd och du skriker i full panik. Hunden släpperbarnet och springer iväg. Ingen ägare syns till.

 

En gång ingen gång – två gånger it´s a biter!

 

En hund som biter vid ett enstaka tillfälle hade förmodligenen väldigt god anledning till sitt beteende vid det tillfället. Det gäller föross som ledare att koppla ihop situationen med hundens beteende och förståvarför det uppstod. Hur skall vi se till att det inte händer igen?

 

Var händelsen exceptionellt olycklig och det är väldigtliten risk att din hund hamnar i en liknande situation igen, så behöver maninte oroa sig. Man vet att hunden kan bitas om den blir tillräckligt pressad.Men det kan de flesta hundar, ja alla hundar, vågar jag påstå.

 

Om hunden biter igen, vid liknande situationer, kan manmisstänka att hunden lärt sig ett beteende som lönat sig. Det lönsamma är i dethär fallet att den sluppit obehag, att den kommit ur situationen. Risken är häratt hunden lär sig en strategi för att undvika uppkomsten av obehagligasituationer, inte obehaget eller rädslan i sig. Bättre att förekomma än attförekommas så att säga. Det är är inte ett trevligt beteende för vare sighunden eller dess omgivning och bör brytas. Det finns olika sätt att brytabeteendet varav det ena faktiskt kan vara att fortsätta att utsätta hunden förobehaget trots att den biter, tills den inser att bett inte kommer få den att”slippa undan”. Det etiska i denna metod kan ifrågasättas och man bör ta hänsyntill om hunden faktiskt är riktigt rädd eller bara agerar av vana och inlärtbeteende. Det gör ju dessutom rätt ont på tränaren om man inte användermunkorg. Den metod som är mer etisk och som fungerar på alla hundar är att lärain ett annat beteende som leder till att undkomma obehaget. Vi har tidigarehänvisat till att lära hunden en ”flyktväg”, att gå undan, eller så kan manlära hunden ett annat beteende som är oförenligt med att bitas. Gärna genom attbelöna att hunden väljer annat än att bita. Ta hjälp av någon kunnig för att fåen träningsplan och tankar kring lämpliga beteenden att ersätta bitandet med. Härtar man så klart hänsyn till bakomliggande orsak och hittar en plan som passarför individ och situation.

 

Det viktigaste att ha i åtanke är ändå att se till atthunden aldrig behöver, känner sig tvingad, eller lockas att bita. Oavsettorsak. Det är vår uppgift som ledare att lära känna vår hunds känslor och beteendenoch förebygga och träna rätt saker. Genom ignorans, att felaktigt tolka hundensbeteenden och genom att bemöta alla typer av bett med samma träning (ellerfrånvaro av träning) blir en bitande hund icke funktionell i samhället ochfamiljen.

 

Det går absolut att leva med, träna och älska en hund sombiter. (De flesta hundar är kapabla till det, om man pressar dem tillräckligt)Om man håller en neutral inställning till hunden som det djur det är ochaccepterar att djuret har egenskaper som vilka andra arter som helst i vårfauna, så blir det lättare. Den dagen hundar inte har kvar sina instinkter,känslor och reaktioner är hundar inte hundar längre. Vill du ha en Lassie,måste du köpa den i en leksaksaffär.

 

Så, kunskap är som vanligt lösningen på många problem. Ochmånga problem behöver inte ens vara problem med rätt kunskap. Och som vanligtär rädsla för det man inte förstår det som skapar problem och kommer göra digosäker på din hund. Tyvärr avlivas många hundar på grund av bett som säkerthade gått att undvika alltför enkelt. Ledsamt men sant.

 

Jag själv ser fördelar med hundar som faktiskt står upp försig själva! De hundar jag gillar är hundar som står på egna tassar, som harstort självförtroende och en massa jäklar anamma. En av mina tävlingshundar harextremt stor integritet och tål inte viss hantering. Han biter ifrån, minstsagt. Men det bekymrar mig inte. Jag tar det inte personligt. Varför skall vigöra det han inte vill om jag kan få samma resultat på ett annat sätt? Har jagbara rätt belöningar kommer han göra allt jag ber honom om. Vi har ju ett fulltfungerande liv ändå. Han funkar i mitt liv, och jag i hans. Ömsesidig respekt.Däremot ser jag till att ingen annan hamnar i vägen för hans åsikter, det är mittjobb som människa och ledare att se till att det funkar.